Kära vänner därute, jag vill på detta sätt tacka er alla som gjorde söndagen till en härlig fest för mig.

Tack för alla presenter, champagne, årgångsviner, personlig inredning i min nya lya, och startbidrag till nya möbler.....

Ni som inte kunde komma igår, så här har ni mitt lilla tal.
Ni som var i kyrkan, fick höra mig sjunga "stad i Ljus"

Chers collègues, amis et membres de paroisse et tous les enfants.
Kära kollegor, vänner, medlemmar I församlingen och alla barn.


För 6 år sedan tog jag min lilla pärla ”bilen” mot nya äventyr i ett nytt land, nya möten med människor, nya kollegor, ny kultur och ett nytt språk.
Mitt franska ordförråd var väldigt litet. Jag kunde säga bonjour, merci, baguette.
J'ai appris beaucoup de nouveaux mots en Français. (Jag har lärt mig många nya ord på franska). Men jag är blyg. Je suis timide.

1 augusti 2004 fick jag nyckeln till min nya lägenhet i Paris och det var Britta vår nygamla husmor som tog hand om mig.
När jag steg in minns jag fortfarande vad jag sa.
• Vilken stor hall. Nu visade det sig att det var halva min lägenhet. Jag hade flyttat från slott till en koja. 
• Min koja har betytt väldigt mycket för mig. Där har jag bjudit in vänner, lagat goda middagar på 27 m2.  Jag gjorde snabbt min lilla koja till mitt nya franska hem 

När man är ny på Kyrkan i Paris, är det mycket man skall sätta sig in på kort tid.
Mitt första möte var samma kväll när jag anlände och skulle ta hand om 30 ungdomar som skulle bo på vårt vandrarhem i kyrkan. Jag fick uppdraget att berätta om Paris och kyrkans utlandsverksamhet.
Tala om att vara Bambi på hal is!!!

Första tiden i Paris var nytt för mig. Verksamheter skulle startas och jag skulle ha hand om barntimmar, konfirmander, vaktmästa på gudstjänster, baka kanelbullar. Fixa avloppet i källaren. Eller lära mig hur man fuskade så att brandlarmet inte skulle startas i onödan.

Ni minns säkert att det hände många gånger att brandlarmet gick och ni lärare med elever. Fick springa ner genom trappor med sovande barn.
En del i mitt jobb har varit att ta hand om aupairer och studentverksamheten på kyrkan.

I slutet av september skulle vi anordna en välkomstträff för nyanlända ungdomar. Jag skulle berätta för dem. Hur dem skulle vara klädda när dem gick ut på nätterna. Hur man åker taxi lämpligt? Absolut inte svarttaxi. Hur får man en lägenhet lagligt i Paris, hur skaffar kommer man med i securité sociale. 
Där stor jag med mina kollegor och det bara välde in en massa ungdomar ( Oppps över 125 vackra tjejer. Phuuu – några grabbar fanns det också.)

Våra ungdomsträffar på kyrkan och möten på kyrkan betyder mycket för våra ungdomar. Kyrkan ger dem en möjlighet till vila, trygghet, extra hem, en kram, någon som lyssnar på dem och dem blir sedda. Det känns skönt att veta att för många aupairer har kyrkan varit som ett extra hem under deras vistelse i Paris.


Nu kommer vi till alla volontärer som jag har förbrukat…….
Kristina från Halland med sin kulning som gav rysningar i hela kroppen.
Caroline från Skåne. En härlig pigg tjej med mycket fart och fläkt.
Lisa från Göteborg. Mer Göteborgare än jag. 
Emma som jag fick ha 2 år. Du var som en syrra för mig och är fortfarande. Vi kunde ha våra hemligheter som bara syskon har.
Sen kom Jonas från Norrland. Ambitiös, planering i detalj, struktur. Jonas du gav mig en ny kick i jobbet och vi har haft ett fantastiskt år ihop. Vi satte er barn i fokus och har satsat jättemycket med barnverksamheten. Kyrkisminiorer och Juniorer har varit en succé. Jag kommer att sakna er alla barn.

Tack alla kollegor, kyrkoråd ni har ett stort hjärta och ni kommer att finnas med på min fortsatta resa och i mina böner. 

Vänner – Ni är jättemånga som jag har lärt känna under mina år i Paris. Det blir svårt att räkna upp er alla….. Puss på er. Ni ger mig glädje och inspiration. Välkomna alla till mitt nya chateux i Falun.

Basardamer och några herrar på ett hörn. Er har jag mött på tisdagsluncher, basarmöten, utflykter, äldreluncher, gudstjänster och allt annat som sker i församlingen. Jag kommer att sakna er alla.  Ni är ett härligt gäng, tänk redan när basaren är över så börjar ni redan att prata om nästa års basar. Vi skall slå London, vi skall sälja ännu mer.  Ni tjejer som handarbetar redan efter jul och börjar påta inför  nästa års basar.

Alla barn – barntimmar, kyrkisbarn, körbarn, skolbarn, krypande barnen, bullätande barnen. Fotbollskidsen, skrikiga barnen, sjungande barnen.  Ni berör mig väldigt mycket och jag kommer att längta efter er varje dag. Några av er har jag fått se växa upp från krypande ungar till stojiga roliga härliga ungar. David, du var bara 3 år när jag såg dig första gången och nu är det dags för dig att börja mellanstadiet hos Monica.


Privat har jag farit omkring med min lilla pärla genom Frankrike. Jag har besökt champagne och vingårdar. Varit ute vid havet ofta och besökt min lilla favorit by i Normandie Etretat.
Jag har åkt norrut, söderut, väster och öster och smakat och druckigt mig igenom Frankrike.

Så nu får jag själv samla sniglar hemma i hallonsnåren och importera ostron. Grodor finns det gott om hemma i Sverige. Men jag törs nog inte ta ihjäl dem.  Som tur har jag lastat alla mina kartonger med vinflaskor från Frankrike så jag kan nu bygga min egna vincave.

Tack Tack, merci. gros bisous
Finalement, Je tiens à vous remercier tous.
La vie en Rose I nöd och lust.   

Jimmy mot nya äventyr i Sverige.....